Den där nye Åke Cato – Vad är det för en figur?

Många har undrat vem den där ungtuppen Åke Cato är som via Sivart förlag håller på att nästla sig in i det svenska kulturlivet. Så det är väl lika bra att vi presenterar honom. Vi lär ju inte slippa ifrån honom ändå.

Åke Cato, som nu alltså fått för sig att bestiga parnassens höjder, föddes någorlunda nyligen i Malmö. Efter otaliga misslyckade försök att i denna stads skolor få ett genom-snittsbetyg över bc – som var den tidens ig – beslöt han en dag på det glada sextiotalet att istället söka sin lycka i Stockholm.

Där gick det honom bättre i händerna. För att göra en kort historia lång etablerade han sig först som redakt- och kåsör i den kolorerade kvällspressen. Därefter snodde han genom bedrägerier och taskspel åt sig några attraktiva timmar av teves bästa sändningstider.

Snart hade Åke Cato, som nu inte längre var någon ungdom, nått ärones tinnar. Han blev kändis, tjänade lådvis med pengar, umgicks med hummer och champagne och muntra damer, åkte karusell på Gröna Lund och fick bästa bordet på Hamburger Börs.

Men en dag grep svårmodet och ruelsen hans hjärta. Var väl detta ytliga liv allt? Nej, svarade han sig själv och började överösa det unga bokförlaget Sivart med den ena propån efter den andra. Till slut stod förlaget inte ut längre; för att bli av med den påträngande människan lät man honom skriva en bok. Den kommer i vår, får namnet En levande gosse och är vad Cato på sitt något veliga sätt säger hans memoarer men ändå inte, hans självbiografi men ändå inte.

Nå, vi får väl se. Nu är vi i alla fall av med honom ett tag.