”Jag är övertygad om att din bok kommer att ses på ett helt annat sätt om några år. Kanske du är för tidigt ute?

Jag anser att det är självklart att uppväxten formar människan – oberoende av om man har en sjukdom, en medfödd känslighet eller är helt ”normal”…

Jag har träffat flera barn/ungdomar med Angelmans syndrom, och de är lika mycket olika individer, som alla andra. Rasmus är mycket speciell, även bland dem!

En del människor ser bara diagnosen, inte människan bakom, som du också påpekar i din bok.

Du fick i alla fall utrymme i tidningen Föräldrakraft; det var där jag läste om din bok!


Jag hade det lite lättare än du, eftersom min man hade sin släkt kvar i hem-landet.

Han har ny familj sedan många år, men håller ändå kontakten med vår son. Vi är vänner, och kan prata om det mesta.

Allting håller på att falla på plats, även för mig.

Men det har varit några mycket tunga år mellan 2005 och 2007. Jag bor i en liten landsortskommun, och tidigare samarbetade man med den större grannkommunen Landskrona, men det upphörde 2005.

Efter det gjorde min kommun allt vad de kunde för att bli av med Rasmus, eftersom han kostade kommunen så mycket – han fordrade mer personal än de andra barnen på fritids- och korttidsboendet, han behövde en egen lokal…

Jag har skrivit dagbok till och från, och också skrivit ner mina drömmar – som blivit tydligare och allt mindre inlindade med åren.

Funderar på att skriva en bok. Jag blir glad för att du gärna läser det jag skrivit…

Rasmus bor sedan något år i en egen lägenhet med dubbelassistans dygnet runt. Utom tre nätter i veckan, då han bor hos mig.

Det är lagom för oss båda! Jag orkar med (han har ”grava sömnrubbningar”), och han längtar till mig – och sedan till assistenterna, och daglig verksamhet (skolan gick han ut i våras).

Han har fått en ny, lite större lägenhet, med riktig liten trädgård, och ska vara inflyttad till helgen (fortfarande bara fem minuters bilväg från mig – så skönt!)

Så det är mycket den här veckan; vi ska börja flytta in grejor på måndag.
Men efter det, tänker jag skicka dig lite nedtecknat.
Ska blir intressant och höra vad du tycker!
Har du vägarna förbi Skåne, får du GÄRNA titta in!

Med vänliga hälsningar
Marika.”
 

Teo och jag

Författare: Gitta Magnell

Omslagsbild: Privat

Inbunden, 168 sidor
ISBN: 978-91-85705-06-1
Format: 115 x 223 mm

Utkom: 7 april 2008

”… stor som havet är min sorg
djup som vågorna min trånad…”

Mikis Theodorakis