Dervis ”Dennis” Aksay

I boken beskriver Dervis Dennis sin uppväxt i Turkiet där han tidigt tvingades ta vuxenansvar. Precis som många andra växte han upp med en far på distans han arbetade i Tyskland. Dervis beskriver det som att han växte upp i ett patriarkaliskt samhälle med brist på patriarker: Att växa upp utan manliga förebilder påverkade mig. Det fattades alltid någonting. Det sved att se andra människor som hade en närvarande pappa, morfar, farfar eller storebror som brydde sig. Jag ville också få uppleva det. Det var en tomhet som jag alltid bar på.

När han var 18 år träffade han en turkisk tjej som bodde i Sverige. De förlovades och han ansökte om visum och flyttade till Sverige. Han fick ingen introduktion till Sverige med information om hur samhället fungerar, samt rättigheter och skyldigheter. Integrationen var obefintlig. I Sverige kände han sig mycket ensam. Han kände endast två kusiner, men tjejens föräldrar vakade som hökar över honom och han fick inte träffa andra utan deras närvaro. Han och hans fästmö tvångsgiftes trots att hon saknade intresse för honom. Han blev utsatt för hedersvåld då bromsledningarna på hans bil skars av. Hans svärföräldrar bestämde allt.

Dervis beskriver hur han hamnade i det kriminella livet och hur han tog sig ur det. Han grundade XCONS Haninge som senare har utvecklats till Vision Center Sweden och som arbetar förebyggande med ungdomar. Idag är han en sådan person som han hade behövt träffa när han flyttade till Sverige. Boken är tyvärr fortfarande högaktuell i dagens Sverige med gängkriminalitet, hedersvåld, utanförskap och på många håll bristande integration.