Födelseår: 1901 i Budapest
Död: 1945 i Balf, Ungern
Bakgrund: ungersk författare. Han föddes i en judisk familj, som hade konverterat till katolicismen.

Szerb började skriva tidigt. Under skoltiden deltog han i gymnasiets litteraturcirkel, där han skrev åtskilliga studier, essäer, dikter och pjäser. Han var ännu inte tjugo år när hans första dikter och noveller publicerades i tidskriften Nyugat (Väst).

Han studerade ungerska, tyska, engelska och franska vid universitetet i Budapest och tog en filosofie doktorsexamen 1924. Mellan 1924 och 1928 gjorde han med hjälp av stipendier flera resor till Frankrike och Italien, där han besökte och forskade på olika bibliotek. Han studerade ett helt år i London. Han arbetade senare som gymnasielärare.

År 1929 publicerades arbetet: En liten översikt över den engelska litteraturen.
År 1930 vann han en tävling utlyst av den transylvanska tidskriften Erdélyi Helikon. Uppgiften var att skriva en ny ungersk litteraturhistoria med syftet att framhålla gemen-skapen mellan den ungerska litteraturen och världs-litteraturen. Hans verk: Ungersk litteraturhistoria i två volymer kom ut 1934. Szerbs lovordade ungerska litteraturhistoria gjorde honom med ens välkänd.

Den skönlitterära ådran var minst lika stark hos honom och han gav ut sin första roman under samma år. Legenden Pendragon med sin svårbestämda genre är lika nyskapande som hans litteraturhistoria. Detektivhistoria, essäroman och spökhistoria smälter ihop till en enhet med humorn som genomsyrar och kryddar hela verket.

Novellsamlingen Kärlek i en karaff gavs ut 1935. Samma år kom essäsamlingen Vardagar och mirakel. 1936 gavs reseskildringen Det tredje tornet ut. 1937 kom romanen Vandraren och månskenet.

Szerb tilldelades det högt ansedda Baumgarten-priset 1935 och 1937 för sin litterära verksamhet. 1938 gifte han sig med Klára Bálint.

Under andra världskriget, 1941, kom Världslitteraturens historia, där han i tre volymer berättar om sina oförglömliga läsupplevelser. 1943 kom Drottningens halsband. Samma år gavs även Oliver VII ut under pseudonym, troligtvis därför att förlaget var försiktig med att använda Szerbs namn.

Antologin Hundra dikter från 1944 var det sista verk som kom ut under hans levnad. Den 27 november 1944 skickades han till arbetsläger, först i Österrike och slutligen till Balf i västra Ungern. Hans sista brev är daterat den 16 december 1944. Livet i lägret var det värsta tänkbara: han hade inga skor, han led av frostskador, maten bestod mest av potatisskal. Men Hundra dikter bar han med sig i fickan även när han oändligt försvagad och oförmögen att arbeta slogs ihjäl av två unga pilkorsare den 27 januari 1945.