 |
|||||
 |
|||||
 |
|
|
|
|
|
Bokens förord, sidan 2
Det är alltså inte ett biografiskt verk över Norma Jeane eller Marilyn Monroe jag har skrivit, utan något som jag tror Marilyn hade velat skriva om hon hade kunnat. Jag har gjort Marilyn lite klokare, genom att hon kan bli det, när hon är död. Jag har troget följt det som inträffade i hennes liv, de fakta som finns om henne och hennes omgivning, men det är ändå en roman.
Jag tycker inte att Marilyn var ett offer. Det är tidsandans sätt att behandla henne. Vi vill gärna se kvinnor från den tiden som offer genom vår tids glasögon. Dessutom känner vi oss fortfarande som offer. Det är vår inskränkta syn på något som ständigt förändras. Marilyn levde sitt liv så gott det gick efter de omständigheter, som fanns, efter den uppfostran hon fick av sina många fostermödrar och fosterpappor och efter det genetiska arv hon hade fått, där mental instabilitet ingick. Hon levde fullt ut, mer än de flesta, precis som vi alla försöker göra. Hon hade ett fantastiskt otroligt liv i jämförelse med de flesta andra. Därför tror jag att hon fortfarande fascinerar oss. Hon är äkta och vi känner det tvärs igenom alla kostymer i filmerna. Hon gjorde allt hon kunde för att bevara den äktheten.
Enligt min mening levde och dog Marilyn precis som hon hade velat. Hon blev en klart lysande, stor världsstjärna och det var hennes mål. För att bli det i Hollywood och USA krävdes mycket framåtanda och ambition. Att sätta detta hennes mål främst. Vad det än kunde kosta. Hon gjorde det. Det fanns inget annat för henne. Inget betydde så mycket för henne, som hennes karriär, fast hon ofta påstod att hon ville slå sig till ro, bli hemmafru och få många barn. År 2006 skulle Marilyn Monroe ha fyllt 80 år. Så länge ville hon knappast leva.
Jag tror hon tyckte om att vara kvinna helt enkelt. Det fanns en mystik över könsrollerna när jag var liten, något som är svårt att fatta idag, när vi ska vara så lika. Men kvinnor och män hade sina egenheter och hemligheter för varandra. Och de fick ha det. Allt som rörde könen hade en gudomlig, andlig och själslig aspekt och var inte så kliniskt, vetenskapligt och krasst, som det ofta blir i dag.
Författaren
