 |
||||
 |
||||
 |
|
|
|
|
Bokens förord, sidan 1
Många barn förorsakar både sig själv, sina föräldrar och omgivning mycket frustration och oro genom sin överaktivitet.
När dessa barn börjar skolan och ställs inför de villkor och krav som finns där uppstår ofta en konflikt vilket inte är svårt att föreställa sig om man läser listan över möjliga symtom: ouppmärksamhet, svårighet att behålla fokuseringen på lekar eller arbetsuppgifter, lyssnar inte på direkt tilltal, undviker att utföra uppgifter som kräver uthållighet och koncentration, blir lätt distraherad, svårighet att sitta still, springer ofta omkring, avbryter andra samt har svårt att vänta på sin tur. Nu behöver man inte ha alla symtom men vart och ett av ovan beskrivna symtom innebär en kollision med det sätt skolan traditionellt fungerar på. Dessutom brukar man lida av dåligt självförtroende och ångest.
ADHD har inget med låg intelligens att göra, snarare tvärtom, men man kan lätt missledas att tro det om barnet i fråga har ovan beskrivna symtom.
Traditionellt är det nästan bara pojkar som får diagnosen ADHD och diagnoskriterierna är utarbetade efter pojkarnas symtom. Det innebär att man ofta missar flickor med ADHD. Även flickor kan ha ADHD men deras symtom skiljer sig i vissa avseenden från pojkarnas även om en del symtom är gemensamma. Vid en jämförelse mellan flickor och pojkar som har ADHD är pojkar oftare överaktiva och mer beteendestörda. Pojkar har oftare ett störande och utagerande beteende medan flickor är ouppmärksamma och har kognitiva svårigheter. Flickor är mer trotsiga gentemot sina mödrar än mot lärare eller andra vuxna. Deras mödrar tenderar att vara mer kritiska möjligen på grund av att flickorna bryter mot gängse normer.
Vid en jämförelse mellan flickor utan ADHD och flickor som har ADHD, finner man att flickor med ADHD ofta har känslomässiga svårigheter och ett mer utåtriktat beteende. De har också oftare problem med språkliga svårigheter samt inlärningsmässiga svårigheter, vilket leder till sämre skolresultat. Dessa flickor är oftare utsatta för auktoritär föräldrafostran samt har sämre status bland kamraterna. Precis som pojkarna är flickor med ADHD ofta rastlösa och rör sig mycket, men till skillnad från dem lämnar de sällan sin plats i skolan. Istället sitter de ofta och pillar, kladdar, skriver, och tuggar; de pratar ofta väldigt mycket. De hyperreagerar och är ofta hypersociala (vet vad alla gör). När de har flyttat hemifrån brukar de ofta hänge sig åt pedantiskt städande.
