 |
|||
 |
|||
 |
|
|
|
FÖRORD nr 2
Det finns saker som man känner att man bara måste göra. Att kontakta Sally Swift efter att jag läst hennes bok Ett med hästen var en sådan sak.
Föga insåg jag då vad det skulle komma att innebära. Inte bara för mig personligen och min framtid. Utan också för så otroligt många ryttare och hästar som jag, i och med det, haft nöjet att vara med och påverka.
Efter genomläsning skrev jag och tackade Sally Swift för en för mig, och många med mig, banebrytande bok. Äntligen hade någon fäst på papper ett sätt att förhålla sig till hästar, ridning och pedagogik som var begripligt för så otroligt många fler än någon annan ridhandbok skriven tidigare. Friare tankar, djupare tankar, mer empatiska tankar och så vidare. Här fanns svaret på inte bara att man bör sträva efter att till exempel: komma djupare ner i sadeln utan också hur detta skulle gå till!
Av någon anledning tog jag för givet att Sally Swift bodde i Storbritannien och skickade mitt brev till hennes brittiske förläggare. Som hade vänligheten att sända det vidare till USA, där hon bodde. Detta var 1991 och eftersom Sally hade vänligheten att svara inledde vi snart en brevväxling som ledde till att jag året efter blev inbjuden till Philadelphia.
Att komma till USA och inkorporeras i ”CR-familjen” var ett stort äventyr och en fantastisk upplevelse för mig. Jag vistades där nästan en månad första gången. Och arbetade dagligen med Sally Swift och de övriga CR-instruktörerna.
En helt ny värld av ridpedagogik öppnade sig för mig. Här fanns människor/instruktörer som för hästens välbefinnande och träning hade huvudfokus på att lära ryttaren vad den måste göra för att nyttja sig optimalt. Detta var en helt ny infallsvinkel än den jag stött på i Europa vid den här tidpunkten. Anpassat till just den här ryttarens kroppsliga förmåga, inlärningsbas med mera.
Det här sättet att lära ut gör instruerandet så oerhört mycket mer effektivt, exakt, inspirerande och utvecklande. Det är en skola som i sin natur lockar till ständigt växande, självtänkande och därmed motverkar stagnation och att fastna i gamla hjulspår.
Åter i Sverige var jag den enda i Norden med en instruktörsutbildning i Centrerad ridning. Sammantaget kom min utbildning med Sally Swift att ta tio år och ett antal resor fram och tillbaka över Atlanten. Då hade jag nått den högsta utbildningsnivån (nivå IV) som bland annat innebär att jag får utbilda nya CR-instruktörer. Därför kan jag idag med glädje se och medverka till den kår av kollegor som växer fram. 120 examinerade CR-instruktörer finns idag i Sverige. Instruktörer som alla har CR som pedagogisk utlärningsmodell oavsett vilken/vilka discipliner de arbetar med.
Att utveckla sin medvetenhet om vad som krävs av oss i ridningen kroppsligt, mentalt och så vidare är naturligtvis inte endast för dressyrryttaren. Och heller inte något man slutar ha en önskan om att utveckla genom ett helt ryttarliv.
Att rida har i grunden alltid sett likadant ut sedan människan satte sig på en häst första gången. Sedan har många försökt beskriva den interaktionen, känslan eller upplevelsen på många olika vis. Jag har funnit, med mina cirka 3000 elever genom åren, att med mina kunskaper i Centrerad ridning når jag fram till ett mycket stort antal elever i min beskrivning av vad ridning är. Ur den enda synvinkel jag egentligen kan ge, nämligen min egen.
Det gläder mig oändligt att jag i och med nytryckningen av böckerna har möjlighet att tillönska inspirerande läsning till såväl nya som gamla vänner av Centrerad ridning.
Lotta Månsson-Söderström
CR-Instruktör, Nivå IV
